7. Föreningen för Onödig Kunskap uppmärksammar: Idag infaller den Internationella Fattigdomsdagen.

”A bank is a place that will lend you money if you can prove that you don't need it.” – Bob Hope

Den Internationella Fattigdomsdagen infaller sista dagen innan första avlöning efter julhelgen. Det är den dag på året då alla människor är som fattigast. Det är den bästa dagen att handla på IKEA, man är nästan ensam där. Det är också dagen då flest bryter sina nyårslöften och slutar träna enligt målet fastslaget i champagneskålar sent på nyårsafton.

Det föranleder denna illustra föreningen att uppmärksamma den intressanta frågan, hur kan begreppet ”värde” illustreras i ett kontantlöst samhälle?

Riksbanken räknar med att Sverige kan bli helt kontantlöst 2023. Eller bara nästan, om Björn Eriksson på Kontantupproret får som han vill. Frågan kommer att avgöras av den demografiska utvecklingen, eftersom kontantanvändningen är högre bland äldre som har format sina vanor under lång tid och har svårare att lära sig helt nya idéer.

Riksbanken undersöker regelbundet hur vi svenskar betalade för vårt senaste köp – oavsett belopp och vad som köptes. De transaktioner som fortfarande görs med kontanter är relativt få och omfattar små belopp. 2010 använde 39 procent av medborgarna kontanter. 2018 var det nere i 13 procent.

Över sju miljoner svenskar har Swish och de flesta använder tjänsten varje månad. Swish har på kort tid seglat upp som ett av landets starkaste varumärken och ligger nu på fjärde plats efter Ikea, Ica och Volvo, enligt det brittiska undersökningsföretaget Yougov.

Swish har snabbt ersatt den vanligaste användningen av kontanter: att betala varandra, typ dela på restaurangnotor, köp av begagnade prylar, handlån, mm.

Utmaningen för regeringen i ett kontantlöst samhälle är att kunna kontrollera en kärnverksamhet i staten: skatteintäkter. Utan dessa eroderas basen för den statligt styrda välfärden.

Hur definieras då begreppet ”pengar” när det saknas mynt och sedlar?

Bankerna skapar pengar genom att låna ut pengar. Sen tar de ränta på dessa skapade pengar. När vi tog ett lån för att köpa vårt hus, så knappade banktjänstemannen in lånet i sin dator och därmed hade bankens kapital ökat med motsvarande summa. Banken hade således skapat pengar ur luft. På motsvarande sätt förstörs pengarna när kunderna betalar av sina lån till banken. Banken blir då av med en tillgång: en fordran på kunden, och kunden blir av med en tillgång: pengarna.

På sätt och vis skapar banker också pengar när de betalar ut löner och köper grejer som inte kan skrivas upp på tillgångssidan. Men i dessa fall köper banken inte nya tillgångar som kan skrivas upp på balansräkningen. Istället bokförs köpet genom att bankens eget kapital minskar.

Banker kan inte betala varandra med de kreditpengar de har skapat. Dessa är ju bara en skuld från banken till kunden. Därför tillhandahåller Riksbanken centralbankspengar för betalningar mellan bankerna.

Pengar och värde handlar därför bara om förtroende. Pengar är vad människor kommer överens om är pengar. Staten garanterar att en hundralapp är värd hundra kronor och vi litar på det, eftersom det faktiskt fungerar i praktiken. Pengarnas natur blir därför minst lika mycket en normativ som en deskriptiv fråga: hur pengar bör vara är svårt att skilja från vad de är.

Kryptovalutor som Bitcoin är digitala enheter som skapas och överförs mellan användare med hjälp av kryptografiska beräkningar. De allra flesta kryptotillgångar är decentraliserade, dvs de ges ut inte av någon formell institution. Idén är att skapa ett alternativt ”värde” som kan fungera utan förtroende för en tredje part, exempelvis en bank.

Är då Bitcoin pengar? Nja. För att skapa en kryptovaluta krävs det mycket beräkning och stora energimängder som skapar en artificiell kostnad. Problemet är att datorkraften och elektriciteten som används för att skapa Bitcoins kan inte återanvändas och säljas, och kan därmed heller inte användas som garant för värdet.

Kryptovalutornas entusiaster saknar just förtroende för staternas och centralbankernas förmåga att sköta pengar. Därför är kryptovalutor och centralbanksutgivna digitala valutor som e-kronan inte samma sak. Riksbankens e-krona är bara en svensk krona i en annan form, vid sidan av redan existerande kontanter och pengar på bankkonton.

Nya former av pengar tvingar fram institutionella förändringar, exempelvis när papperspengarna etablerades. Sverige var först i Europa med att trycka sedlar. Under 1660-talet gavs Europas första sedlar ut av Palmstruchska banken i Stockholm, en föregångare till Riksbanken.  Det satte igång en lång process av institutionell utveckling som resulterade i det moderna centralbanksväsendets uppkomst.

Den nuvarande utvecklingen i Sverige, där IT och förtroende för digital teknik som Swish har ändrat betalningsvanorna i grunden. Om Riksbanken ger ut en e-krona är det bara ett naturligt steg i utvecklingen.

./.