5. Nationaldagsspaning från Föreningen för Onödig Kunskap – om den ursvenska specialgrenen att tillsätta kommittéer för att besluta om kompromisser.
Ett bra svenskt
exempel är Uppsala universitets valspråk ”Att tänka fritt är stort. Att tänka
rätt är större”. Invigningen av Universitetsaulan skulle äga rum 17 maj 1887.
Efter att det tidigare förslaget från Valspråkskommittén förkastats beslöt
Konsistoriet 12 mars att utse en ny kommitté (givetvis) med en företrädare för
varje fakultet. Filosofiska fakulteten blev ordförande för kommittén. 30 mars
anmälde kommittén att ”en sentens” hade beslutats. Med en sannolikhet, som
gränsar till visshet, kan det emellertid antagas, att den valts som en
kompromiss.
Sverige har ingen
officiellt fastslagen nationalsång, även om nästan alla tror att Du gamla, du
fria är det. Stycket är en kompromiss i brist på bättre förslag.
På slutet av
1800-talet, när Artur Hazelius slog upp portarna till Skansen, hade den svenska
flaggan börjat bli känd för en bredare allmänhet. Flaggor hade fram till mitten
av 1800-talet varit en marin angelägenhet och inget för landkrabbor. Artur
Hazelius ordnade flaggfester på Skansen för att dra betalande publik och för
att lära stockholmarna hur den svenska flaggan såg ut – den ansågs ju mest vara
något för sjöfarten.
Oscar II lät i
fosterländsk anda att 1873 resa en flaggstång på Stockholms slott och att
kungaflaggan skulle vara hissad när kungen vistades på slottet. Då blev det
genast populärt att hissa flaggor vid skolor, prästgårdar och officiella
byggnader.
Vid universiteten
i Lund och Uppsala främjade studentsångarkulturen fosterländska sånger och Du
gamla, du fria blev populär att framföras vid högtidliga tillfällen där den
svenska flaggan användes flitigt.
Det fanns dock
kritiker, som menade att sången var olämplig då Sverige inte omnämns i texten.
Stockholms manskörer fattade 1899 beslut om att anordna en nationell
”folksångstävling” för att skaka fram en ”riktig” nationalsång. En kommitté
tillsattes (givetvis), ett upprop gjordes i Dagens Nyheter och 116
tävlingsbidrag inkom.
Kommittén valde ut
tio sånger som framfördes i april 1901 i Musikaliska Akademiens stora sal av
150 manskörssångare och Göta Gardes musikkår. Ingen av dessa var Du gamla…
Framgången blev
begränsad. Både vinnaren och förlorarna är idag bortglömda. Wilhelm
Peterson-Berger recenserade tävlingen och dess uppenbara fiasko under rubriken
”Vad vi sluppit sjunga”. Ni kan höra några av tävlingsförslagen 1:50:40 in i
det här avsnittet av Historieätarna: https://www.so-rummet.se/content/historieatarna-sasong-2-avsnitt-1-romantiken
(Min blygsamhet förbjuder mig att nämna någon av sångarna vid namn.)
För att en
nationalsång juridiskt sett ska uppnå officiell status krävs beslut av
riksdagen. Men alla motioner om att göra Du gamla du fria officiell har
förpassats till Konstitutionsutskottet (en slags kommitté), som har motiverat
att Du gamla, du fria redan har ”förankrats i folkdjupet och att den därmed de
facto är att betrakta som inofficiell nationalsång. I detta läge vore det fel
av statsmakterna att inskrida med formella beslut i frågan.”
1915 tyckte den
nationalistiskt lagde grosshandlaren Nils Ljunggren att det vore en bra idé att
samla in pengar till Landstormens Befälsförening, en slags föregångare till
Hemvärnet. Och ett lämpligt tillfälle borde vara på Gustavsdagen den 6 juni,
som firades till minne av att Gustav Vasa valdes till kung 6 juni 1523 och bröt
Kalmarunionen, då Artur Hazelius redan ordnade flaggfester på Skansen.
Kassaskåpssäker publik redan från start.
Flaggfesterna
arrangerades både sommar- och vintertid på fosterländska dagar, till exempel
den 6 november (Gustav II Adolfs dödsdag) och den 30 november (Karl XII:s
dödsdag). Men av lätt insedda skäl var stockholmarnas vilja att gå till Skansen
och fira utomhus större i juni än i november. Därför blev 6 juni mycket mer
populär bland allmänheten.
”Toppenförslag!”
tyckte Gustaf V om insamlingen till behjärtansvärda och fosterländska ändamål
den 6 juni. Han bestämde att offentliga myndigheter och idrottsrörelsen skulle
stödja förstaget.
En kommitté
(givetvis) blev tillsatt för att skapa ett festprogram. Det bildades även en
opolitisk styrelse, Styrelsen för Svenska Flaggans Dag. Och för säkerhets
skull, och för att vara politiskt korrekt, bestämdes att även minnet av 1809
års regeringsform, som skrevs under av Karl XIII den 6 juni, skulle firas. (Då
avskaffades det gustavianska enväldet och Sverige fick ett styrelseskick som
grundade sig på Montesquieus idé om maktdelning mellan kung och folkvald
församling. Den gällde fram till 1974 års regeringsform.)
Diskussioner
fördes länge i riksdagen om att göra 6 juni till en röd dag, men många ansåg
att det blev för dyrt att införa en ny helgdag. Regeringen tillsatte en
kommitté (givetvis) för att räkna på kostnaderna, som kom fram till att det
skulle kosta mellan 3 och 8,5 miljarder kronor på grund av förlorad arbetstid.
6 juni firades som
”Flaggdagen” ända fram till 2005, då datumet formellt utnämndes av riksdagen
till Sveriges nationaldag och blev en röd dag. Lösningen blev en kompromiss (Ta
Da!) och Annandag pingst plockades bort som röd dag.
I dagens politiska
läge kan det kännas kontroversiellt att fira den svenska flaggan. En svensk
kompromisslösning är att istället uppmärksamma den inte lika uppmärksammade
Svenska Flaggstången:
Sveriges
Flaggstång
Björn Barlach och
Kurt‐Åke Frisk, efter Hugo Alfvén, Erik Gustaf Geijer, Wilhelm Stenhammar och
Gunnar Wennerberg
Mot en avlång symbol för vårt avlånga land
strömmar vår brusande vaggsång.
Du är som ett finger på Sveriges hand
lekande, pekande flaggstång.
I Norrlands djupa skogar stod din vagga
där lekte du som litet frö,
men av en kastvind svept i Sveriges flagga
skall du en gång som vi ock dö.
Liksom blommorna på marken
spirar du i fosterjord.
Helt befriad ifrån barken
Oåtspord, ja oåtspord.
Du susar, du susar, du susar...
Du susar ej som gröna linden
Du har ej fram, du har ej bak
Vänd bara flaggan efter vinden
så står du själv i motvind rak.
Vid din sockel har vi knutit
starka band med kärringknut.
Än om vårens vindar hava rutit
står du stark liksom förut.
Höga stammar, tysta stammar
Stammar gran och stammar tall
Raka stammar, ej den stammar
Alla stammar kvistade i Hudiksvall.
https://open.spotify.com/track/72ozG0kvFGyJc32SfazvlB?si=omGw92GNR_2CA1VEEph6oQ
Kommentarer
Skicka en kommentar